Alla har någon drömt att bli fotbollsproffs. Min dröm var inte olik någon annans. Född och uppvuxen på Hisingen blev det naturliga klubbvalet Hisingstads IS, även kallat HIS. Det var antingen den, eller Backa IF. Backa IFs klubbstuga låg längre bort och min äldre bror spelade i HIS, så därför blev HIS det naturliga valet.

Helt ärligt så var jag inte bra i fotboll. Trots att jag älskade att stå och nöta med bollen även efter polarna på gården gått hem, så slog jag aldrig igenom. Jag tog aldrig egna initiativ när jag spelade i klubben. Från att spela med polarna på gården så fanns det plötsligt en tränare som sa åt vart man skulle vara på plan och jag lydde blint. Sa han spela som vänsterback och ställ dig till vänster om målvakten, så stod jag till vänster om målvakten oavsett var bollen var.

När det var match tyckte jag det roligare att vara inhoppare och gick i stället iväg och pallade äpplen, när tränaren vände ryggen till.

Spelade jag med polarna på gården var jag mer intresserad och det gick bättre för mig. Det var just detta att spela organiserat som hämmade mig och gjorde att det inte kändes lika kul.

Jag gjorde ett nytt försök i högstadiet och spelade för Surte IS. Gjorde inte succé där heller. Vi spelade en match, som vi förlorade med 7-0 efter att ha legat under med 1-0 i halvlek. Snacka om genomklappning! Ingen av oss som spelade hade kondition att klara spela två halvlekar. Moppar, brudar och datorer (Commodore 64 var mitt val) förstörde våra chanser till att bli proffs.

Nåväl tillbaka till Hisingstad IS. Klubben gick ihop med Backa IF om jag inte läst fel och minnet av HIS bleknar sakta bort. Inte undra på att Hisings Backa blivit ett våldsamt område då vi värstingar från Wadköping, Baron Roger och Markurellgatan inte längre har en klubb. Jag menar Backa IF där spelade de som var lite finare. De som bodde i villan, inget för oss andra. Mitt enda minne av tiden på Hisingstad IS är deras låt som jag minns lite av refrängen av, den gick ungefär så här:

När dem gör mål så hörs ett vrål som till och med kan smälta stål.

Heja på vårat HIS, HIS, HIS, för det är laget som är bäst!

En låt värd ett bättre öde än att glömmas bort.

Är det någon som sitter på låten så är ni välkomna att höra av er till oss!