Medan vi pausat vår semmeltestande på grund av influensa så tänkte vi passa på att fokusera på Hisingen i dagens inlägg i #blogg100
Idag tänkte vi berätta en sak som många kanske inte vet om, nämligen att kompositören och sångaren Lasse Dahlquist, kanske mest känd för allsångsklassikern De’ ä’ dans på Brännö brygga, också har skrivit en låt om Barken Beatrice. Barken Beatrices gata på Hisingen är ju uppkallad efter det fartyg som vi berättade om i ett tidigare inlägg som handlade om gatunamn på Norra Älvstranden och Sannegårdshamnen.
Lasse Dahlquist, född i Göteborg, växte upp i Stockholm och mönstrade på Barken Beatrice 1928. Ombord på båten skrev han Beatricevalsen, som han skickade hem till Sverige. Där fick sedan Johan Wilhelm Hagberg framgång med den. Beatricevalsen var Lasse Dahlquists första framgång.
Om man är intresserad av Lasse Dahlquist så kan man läsa mer om honom och hans verk på Lasse Dahlquistsällskapets hemsida.
Många av gatorna på Norra Älvstranden och Sannegårdshamnen har intressanta namn. Vi tänkte här berätta lite om deras bakgrund.
Vi börjar med de underligaste och mest svårförståeliga namnen, Barken Beatrice och Barken Storegrunds gator. Vad sjutton är en bark?
Jo, det är en båt. Närmare bestämt är det ett tre- eller fyrmastat fartyg. En bark kunde seglas med en mindre besättnign och var relativt snabba, vilket innebar att de länge kunde konkurrera med ångfartygen i oceanfart. Kända barkskepp är bland annat Sigyn och Pommern, som båda finns som museibåtar i Åbo respektive Mariehamn. Sigyn, som var gjord av trä byggdes i Göteborg 1887. Det var det sista segelfartyget som byggdes på Gamla varvet.
Barken Beatrice och Barken Storegrund är alltså namn på två segelfartyg.
Barken Beatrice
Beatrice var en 4-mastad stål/järn bark, byggd i Greenock Skottland, sjösatt 1881 under namnet Routenburn. 1905 döptes Beatrice om till Svithiod i samband med att den köptes in till det svenska rederiet Rederi AB Navigator för att användas som skolfartyg. Det var länge Sveriges största segelfartyg och genomförde flera världsomseglingar. 1922 döptes Svithiod om till Beatrice i samband med ägarbyte eftersom Rederi AB Pollux köpte barken för att säkra segelfartygsutbildningen i Sverige. 1932 såldes Barken Beatrice slutligen till en skrothandlare i Stavanger för upphuggning. Riktigt allt gick dock inte till skrothandlaren. I den s.k. mastsalen på Sjöhistoriska museet i Stockholm finns ett stycke av Beatrices kryssmast, så mycket som får plats mellan golv och tak i salen. Vidare finns i samma rum svänghjulen till fartygets länspumpar, ratt och rorkista och på väggen hänger namnbrädan och den illa medfarna galjonsbilden. I Sjöfartsmuseet i Göteborg finns skeppsklockan med namnet Routenburn vackert graverat i stora bokstäver.
Barken Beatrice. Bild från http://commons.wikimedia.org/wiki/Category:Beatrice_%28ship,_1881%29
Fler bilder finns på denna sida. Man kan också läsa mer om Barken Beatrices historia här.
Barken Storegrund
Storegrund var en järnbark, byggd 1897 i Glasgow som från början seglade som fullriggare. Fartyget blev sedan norskt och var Skandinaviens största barkskepp.
Under en seglats från Mexikanska golfen till Göteborg hamnade barken i en storm och fick bogseras från den skotska kusten hela vägen till Göteborg.
Barken Storegrund strandade utanför Gotland den 5 november 1921 och såldes sedan till Tyskland för skrotning.
Barken Storegrund. Bild från http://www.wrecksite.eu/wreck.aspx?143717
Mer om hur det gick till när Barken Storegrund hamnade i Göteborg och i Sannegårdshamnen kan man läsa här.
