Då jag är en erkänd semmelexpert så har jag fått förfrågningar om vilken semla som är bäst. Jag valde då att göra en ingående empirisk undersökning och prova semla efter semla. Jag började med favoriten:
Konditori Brogyllen Utseende: Ett rikt lager av grädde toppades av ett vackert runt lock med lagom mycket florsocker på. Brödet var gyllene gult och matchade den vaniljfärgade grädden till perfektion.
Smak: Grädden hade en gudomligt söt smak och tillsammans med den rikliga, kladdiga mandelmassan förhöjdes smaksensationen till skyarna. Själva bullen var av perfekt avvägd storlek, vilket gjorde att inget tog överhanden utan det gifte sig i munnen, som konnäsörerna brukar säga. Ett litet minus var en väl tilltagen kardemummasmak i bullen.
Det har inte blivit så mycket löpning i september. Har inte haft någon lust och känt mig väldigt seg. Måste till en ändring snart jag har ju faktiskt anmält mig till Göteborgsvarvet!
För vi som minns. Jag fick den här bilden av mästarens gode far Kurt Hysén när jag praoade på Emil Lundgrens. Det är 22 år sedan nu om jag minns rätt.
Förhållandet mellan Glenn Hysén och hans gode far var inte det bästa enligt i media på den tiden, men i mina samtal med Kurt märktes inget av detta, bara stolthet och kärlek till sin son.
Jag älskade Blåvitt på den tiden och Glenn Hysén och Torbjörn Nilsson var mina favoritspelare. Att jobba med Glenn Hyséns farsa var alltså riktigt stort för mig.
Han lärde mig en sak som satt sig i mig. Det är ok att slänga äppelskrutt i vägkanten. Så varje gång jag slänger en äppelskrutt så hyllar jag Glenn Hysén genom hans fars visdomsord. Det är mitt sätt att säga tack till Kungen av Wembley!
Glenn Hyséns autograf Givet av Kurt Hysén till en ung hisingspojk på det glada 80-talet.
