Alla som har bott i Kville har sett honom. Gubben på Myntgatan, drickabackarna som stod staplade nästan upp till taket och glasflaskorna som vägrade dö. Det här är historien om Rune Sundgren, Kvillestans läskkung i över ett halvt sekel.
En hörnlokal full av backar
Från sin hörnlokal på Myntgatan, i hörnet av Jägaregatan, sålde Rune drickor och drickabackar ända sedan 1960-talet. Inget neonljus, ingen kampanjhylla, ingen app. Bara backar, staplade så högt att man kunde misstänka att husets bärande väggar var en del av affärsidén.
Glas, inte plast
Medan resten av Sverige gick över till plastflaskor höll Rune fast vid glaset. Förklaringen var lika enkel som svår att säga emot: ingen äldre person vill dricka ur plast, och glaset håller kolsyran bättre.
Det fanns en tid när även Rune trodde att backarna skulle försvinna. Det pratades om det redan femton år innan han intervjuades av Mitt i, och han tänkte att det skulle passa fint ihop med pensionen. I stället fick han fler kunder. Glasflaskan var helt enkelt för envis för att dö. Precis som Rune.
Läskkungen som inte gillade läsk
Och så den bästa detaljen av alla. Mannen som sålde läsk i över femtio år gillade inte läsk. Det enda han drack ur sitt eget sortiment var bubbelvatten, helst naturell. Alla nya smaksättningar tyckte han var ”ganska idiotiskt”. Kalla honom inte läskexpert, för det var han noga med att han inte var.
En kuriosa från redaktionen
Rune var inte bara en institution i Kville. Redaktörens pappa var god vän med honom och fick ofta låna Runes sommarhus i Spanien. Man kan alltså säga att Kvillestans drickabackar på ett indirekt sätt har gett mer än en hisingsbo solbränna.
När Hisingen.eu nästan knäckte Rune
Hisingen.eu har en egen historia med Rune. I mars 2013 skrev vi om honom i inlägget En av Hisingens små okända oaser. Då hade han öppet måndag till torsdag mellan nio och tre, och den som var gammal nog mindes när han körde runt och sålde läsk direkt till de boende. Hos Rune bytte företag sina tomma backar mot fulla till personalen, och barnfamiljer kom dit och plockade ihop läsk till kalaset.
Inlägget fick oväntat genomslag. Nya kunder strömmade till Myntgatan, och åtta dagar senare fick vi gå ut med Viktiga nyheter om Dricka-Rune! Budskapet från Rune var tydligt: han hade redan tillräckligt med kunder och orkade inte med en massa nya. Det är förmodligen enda gången i svensk mediehistoria som en butiksägare bett en tidning att sluta göra reklam för honom.
Sista backen
Efter 52 år i dryckesbranschen, som 77-åring, gick Rune till slut i pension. Hörnlokalen blev restaurang, och Kville har i dag fler ställen att äta och dricka på än någonsin. Men ingen av dem säljer drickabackar i glas, och ingen av dem har en Rune.
Källor: Hisingen.eu:s eget arkiv från 2013, Hela Hisingen och Mitt i.
Rune visade att man inte måste hänga med i varje trend för att lyckas. Man kan stå kvar på samma hörna i ett halvt sekel och sälja samma flaskor, så länge man vet varför. Det borde finnas en gatuskylt: Runes hörna.
Köpte du dricka hos Rune, eller minns du andra försvunna butiker i Kvillestan? Hör av dig.